Hoppas allt blir rätt nu..
Jag börjar med att avslöja mitt namn.. Endel känner mig som Besk, andra som Dxtr och få som Cheops.. Jag var med i begynnelsen.. När ZeroTwangstaSaxtaGangstas blott syntes på östersmatnäras vägg och medlemmarna var mer musiker än grafittimålare.. PunktTjusexSnutkuk var inte ett hiphopp gäng utan punkiga ungdomar av den misära typen.. Redan då, när “Shaun” sattet peacet på väggen förenades Gävles och Valbos 15-16åriga narkomaner i ett gäng som skulle betyda mer än något annat gäng hade gjort (All repekt åt föregångarna som lärde oss allt: SB, MN, Studio B, SMB, M,fl). Vi var odödliga.. det är allt jag minns… Skolan fungerade inte, Drogerna fungerade. Dagarna fungerade inte, nätterna fungerade. Museèt fungerade inte, Betongen fungerade.. Vi gjorde det vi behövde göra för att känna av livet. Lagen begränsade oss inte, vårt sunda förnuft och våra kärleksfulla sinnen satte de gränser en människa behöver ha. Vi levde allt och våra intressen för konst och liv började processas.. Med tiden valde vi våra egna vägar och det är här min blogg börjar… Jag valde musiken.
Musiken hade jag iof redan valt. Det syns tydligt på ett fotografi som min far tagit på mig som 1åring liggandes med ett par hörlurar runt knoppen. I mina ögon finns inte det där “närvarande” som man alltid ser hos bebisar. Jag var borta.. redan då var musiken ett sätt för mig att känna. Jag behövde inte något annat.. inte mina föräldrar, inte någon som böt blöja eller som gullade med mig. Under tonernas berusning var jag inte ett liv av kött och blod med livsnödvändiga behov. När jag fördes in i musikens mysterik var jag ett med den och jag blev musik. Denna känsla har jag med mig än idag, även om livet är betydligt mer komplicerat än det var då. Mer om detta nästa gång.. jag ar hunnit med 5 starköl och en portion vegetarisk grill shosan med färskpotatis och fetaost (det e ju midsommar mina vänner..) Så jag säger bara: Runka upp en liten KYK åså fortsäter jag nästa gång jag är berusad. PZ
you got comment man.
Comment by blog — July 17, 2007 @ 12:31 pm
Om man läser detta inlägg efter att ha sett dokumentären \”Guldörat\” i SVT, så finns en viss risk till att läsaren får en mycket snevriden bild av mig. Dokumentären handlade om ett gäng gubbar som kom från yttre rymden och hade all kunskap om ljud-upplevelser och fenomenet kring detta. I deras Ordern, som heter Guldörat, följer transvestiterna vissa riter och cermonier vilka jag upplever som \”sektliknande\” Dessa gentlemen, kan ses som roliga, sjuka, insnöade, konstiga, knäppa,och i värsta fall helt jävla galna.. För mig, verkar dom normala med en stor portion humor. Jag själv är alltså inte alls som dokumentären kan få audiophiler att framstå. Jag är så otroligt mycket mer skruvad,sjuk, konstig, spassmig, och helt jävla galen än vad rymdgubbarna är. Ville bara klargöra det. för mig själv…
Comment by audiophilen — December 17, 2007 @ 8:51 am