allt jävla stjärnor. allt jävla glitter och alla jävla pappersfigurer i alla jävla fönster som ska till att föreställa människor i skala 1:1. jag klarar mig utan dom. ja. revo värre.
så det gick sina sedvanliga dagar. och en annandag eller dagen efter annandagen haffade en en man mig utanför en lokal pub och frågade om jag haft en fröjdefull jul.
hade jag det? svårt att svara på.
men jag följde människan in på nämnda pub och drack några glas för att lugna nerverna från kvällen. som hunnit bli sju. det här var då tre dar efter dagen D. oppare dan.
och. vad fan. jag lägger ner. det finns ingen drift i mig som säger att denna överenskommelse borde vara. har den inte.
men vad jag heller inte har nåt emot är dessa samlingar av folk som enligt nån form av inofficiell överenskommelse samlas och dansar stjärten av varandra. detta år på Musikhuset.
för den som hade kronorna det krävdes att kliva genom dörren.
ypperst gemytligt. och en god samling mysiga återseenden. osv..
för medelåldern (alltså, som i “en medelålders man..”) sägs ju kunna inträda bra tidigt, folk spekulerar i det, och jag antar att det i slutänden är ett state of mind. men skulle det hoppa upp och slå dej i nyllet bara så där!! ..ja då är det bäst att du tar din chans till ´fortfarande socialt´ legitimt ´odrägligt beteende på diverse hak riket över dagar som dessa.
ses.
håll utkik efter varandra